Italian High Renaissance Painter, ca.1430-1516 (b ?1431-6; d Venice, 29 Nov 1516). Painter and draughtsman, son of (1) Jacopo Bellini. Although the professional needs of his family background may have encouraged him to specialize at an early date in devotional painting, by the 1480s he had become a leading master in all types of painting practised in 15th-century Venice. Later, towards the end of his long life, he added the new genres of mythological painting and secular allegory to his repertory of subject-matter. His increasing dominance of Venetian art led to an enormous expansion of his workshop after c. 1490; and this provided the training-ground not only for his numerous shop-hands and imitators (generically known as Belliniani) but probably also for a number of major Venetian painters of the next generation. Throughout his career, Giovanni showed an extraordinary capacity for absorbing a wide range of artistic influences, both from within Venetian tradition and from outside. He also oversaw a technical revolution in the art of painting, involving the gradual abandonment of the traditional Italian use of egg tempera in favour of the technique of oil painting pioneered in the Netherlands. It was thanks to Giovanni Bellini that the Venetian school of painting was transformed during the later 15th century from one mainly of local significance to one with an international reputation. He thus set the stage for the triumphs of Venetian painting in the 16th century and for the central contribution that Venice was to make to the history of European art.  Related Paintings of Giovanni Bellini :. | Pieta | Madonna with the Child | Altar piece for the S. Giobbe | Leonardo Loredan,doge of Venice (mk45) | St.Jerome in the Desert |
Related Artists:
Albert goodwin,r.w.s
1845-1932 English painter. During the early 1860s Goodwin studied with Arthur Hughes and Ford Madox Brown, who predicted that his pupil would become 'one of the greatest landscape painters of the age'. Hughes and Brown impressed on Goodwin the Pre-Raphaelite principles of high finish, vivid colour and working directly from nature that inform his early landscape style,
rameau
Period: Baroque (1600-1749) Country: France Born: September 25, 1683 in Dijon, France Died: September 12, 1764 in Paris, France Genres: Ballet, Chamber Music, Keyboard Music, Miscellaneous Music, Opera, Orchestral Music
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.